i dag har jag funderingar på varför det är svårt att få ut en vettig timersättning på det arbete man utför som konsthantverkare/konstnär/textilformgivare eller vad man nu kallar sig. Och vad det är som gör att man ändå håller på.

Mina pulsvärmare till exempel som tar mig minst 14 arbetstimmar att färdigställa. De tar jag 2800 kronor för, vilket kan låta som en hel förmögenhet men om man ser till de kostnader som ska betalas på dessa 2800 kr. så är det ju inte mycket pengar.
För de flesta "kunder" så kan det kännas som en förmögenhet.
Sen är det ju det att man måste hitta rätt kundgrupp för sådana produkter. För även priset betyder olika saker för olika ekonomier. Är man en medelinkomsttagare, ensamstående med barn så prioriterar man ju knappast att köpa sig ett par pulsvärmare för 2800 kr, vilket skulle räcka till många olika slags förnödenheter. ( men det har hänt och då har kunden sparat och längtat för att kunna köpa dessa) Är man däremot höginkomsttagare så köper man säkert det som tilltalar en och då är 2800 kr inget problem.

Dessa 2800 kr ska jag sedan betala sociala avgifter på, lokalkostnader, materialkostnader, marknadsföring, emballage, bankavgifter och allt vad det nu är man har för kostnader i företaget, så utav dessa 200kr/timme blir det inte mycket kvar utav till mig som tillverkat dessa pulsvärmare. Men jag har haft stor glädje i mitt arbete och även av att se kundens förtjusning när hon köper dessa. Och jag tror att det ofta är just detta som driver oss som arbetar på det här viset, först och främst behovet av att uttrycka sig kreativt och glädjen och välbefinnandet i att få göra det. Uppskattningen och feedbacken från kunden och att få se andra få glädje av något du själv skapat.

skulle vara kul att höra hur ni andra tänker kring priser och prissättning, ersättning för arbetade timmar och skaparglädjen.