Ebb i bloggflödet

Ledsen att jag inte bloggat på länge men livet har haft annat i beredskap åt mig, inspirationen att skriva här har varit lika med noll då energin gått åt till viktigare saker. Livet är ju inte alltid lika roligt. Men nu hoppas jag att jag ska få fart på det här igen.
Nytt inlägg med bild kommer senare i dag skulle jag tro.
Ha det gott så länge
/Moni

Snart så

Vantarna börjar bli klara, nej jag menar den ena vanten börjar bli klar. Att brodera är verkligen Slow Craft.för det är så tidskrävande men avkopplande och njutningsfullt. När det går bra vill säga och det har det gjort idag.

Sedan ska jag göra den andra likadan och det är inte alltid det lättaste men jag tycker inte heller att det är så vansinnigt petigt, för det är ju trots allt ett konstnärligt arbete på fri hand och då finns inte två stycken EXAKT lika. Charmigare så!

Nästa par blir bruna med helt annan färgkombination i broderiet. Men först måste jag inhandla lite tunt ullgarn som lämpar sig för broderi, i de rätta nyanserna så att det blir som på skissen i mitt huvud.

Det var verkligen kul att göra vantar igen, så längesedan. Jag minns att jag sålde väldigt mycket vantar förr, i början av tovningskarriären men sedan blev det snörtomtar, tofflor och änglar som blev bästsäljarna.

Tur att det varierar för jag skulle verkligen inte klara av att bara göra en och samma hela tiden för att folk frågar efter just den saken.

Jag har så mycket jag vill prova på att göra men jag betar av dem en efter en nu och håller fokus på det jag gör för stunden. Det funkar bra. Jag skriver också ner mina idéer som poppar upp under arbetets gång så att jag inte ska råka "förlägga " dem.

Nej nu måste jag se till att göra klart det sista på den här vanten så att de snart kan bli ett riktigt par.

Förebygga

Var till arbetsterapeuten idag och fick en hel del bra övningar för mina värkande händer. Det finns ju dessutom en massa hjälpmedel att tillgå som jag inte hade en aning om. 
Hon gav mig väldigt bra råd och menade även att jag var överansträngd i lederna, och det kan jag ju förstå faktiskt nu när vi pratade om det. Fick med mig ett handleds- och tum-stöd hem för att prova i två veckor, men jag känner ju redan vilken hjälp jag har av det. Det fanns även hårda såna här stöd som man kan ha i vatten och det passar ju bra när jag våttovar. Såna skulle hon tillverka nästa gång efter mina händer. Tänk vad de kan va!
De här ska jag använda för att förebygga att det blir värre och även övningarna var ju i förebyggande syfte.
Nu känner jag mig inte lika orolig för att behöva ge upp mitt "handa-verk". Det finns mycket hopp.
I dag tänker jag brodera på mina vantar i alla fall, göra pauser med övningar för händerna, och sedan på´t igen. Det e ju så roooligt!

mossblomster

Jag är ju en skogsfåne kan man lugnt säga, älskar att vara i skogen året runt. Hösten har ju en del att erbjuda  som man kan tillverka andra roliga saker utav. Häromkvällen gjorde jag några mossblommor för att pigga upp min entré med. De är billiga, lite mossa och pinnar från skogen, och faktiskt ganska fina tycker jag.
Hade tänkt plocka lite ljung och göra kransar av men det börjar bli i senaste laget tror jag, får sno mig ut igen.


Kanske en rönnbärskrans skulle göra sig bra på de gröna bod dörrarna, får nog ta med en stor påse i morgon på hundpromenaden.

Snart är det dags för vantar

Har varit sugen ett tag på att tillverka lite vantar som jag kan brodera på, och idag blev det av för jag var färdig med annat som fick gå före.
Jag tovar dem i vit finull/gobelängull, och i brun likadan. De ska broderas med ullgarn sedan . Vi får se vad det blir för broderier, men några olika varianter måste det bli i alla fall.. Kanske delar jag ut dem förklädda till julklappar senare i år. Men några ska säljas i butiken förstås.
Det är enkelt att göra vantar, går ganska snabbt men broderiet tar mer tid i anspråk.
Kanske blir det ulltossor också, vi får se.

Här visar jag nu hur de såg ut från start och hur jag valkar dem på det som är kvar av min tvättbräda. Minns att mamma hade en stor rejäl valkbräda som pappa gjorde åt henne vid något tillfälle när även hon provade på tovningens ädla konst, jag tror att jag kan snacka till mig den.

Händer som krånglar - en filtmakares mardröm

Jag har nu fått tid hos arbetsterapeuten för att kontrollera vad som är fel med mina händer. Men jag har det nog ganska klart för mig egentligen. Har fått en knöl längst ner på pekfingret mot långfingret och det andra pekfingret är knöligt längst upp på övre leden och värker hela tiden. När jag tovar tyngre saker med händerna har jag ont i händerna i flera dygn efteråt. Ofta värker det under naglarna och det känns som om de ska falla av. Ena tumleden hoppar lätt ur led och det känns lite olustigt. Tråkigt om jag inte ska kunna fortsätta med det här, för jag har ju inte samma styrka i händerna längre heller, men vi får se om det finns något att göra. Nu lever jag på hoppet så länge.
Saken är den att jag har haft det här ett tag men det blev så mycket värre efter det att jag skadade mina händer i höstas så det verkar som "trauma" kan förvärra det hela.
Hur får man utlopp för sin kreativitet om man inte har full tillgång till sina händer?
Det kan ju vara så också att det finns hjälp att få, vilket jag hoppas på.

Tofflor till Isabells svärmor

De här har ni inte sett tidigare. Tovade tofflor till Isabells svärmor i Östersund. Virkade blommor med pärlor i mitten. Jag känner mig aldrig säker på att storleken är rätt när jag tovat tofflor som inte är i min storlek, för då kan jag ju prova dem vartefter. Jag har tovat dem på läst i rätt storlek och dessutom trätt på två par tjocka sockor och en plastpåse utanpå alltihop just för att det ska finnas lite mer krympmån när man arbetar med dem. Så min förhoppning är naturligtvis att de inte har krympt mer än vad som var avsikten. För då kan ju inte Anki ha dem, och det vore ju sorgligt.
Tyvärr så kommer inte färgerna fram ordentligt men i verkligheten är de mer Lila än här och den gröna bården är ljust limegrön. De ser så grå ut på bilden. Nu håller vi tummarna att de passar Ankis fötter så slipper hon frysa i vinter.

Sista dagarna

I helgen är sista chansen att se Slow Craft utställningen i Rejmyre, sedan plockas den ned. Det har varit en hel del besökare har jag förstått, jätteroligt!
För min egen del så är jag dock inte nöjd, och det har jag talat om för arrangörerna. Som ni vet är jag ju missnöjd med exponeringen av mina mönstrade filtar, då man valt att vika ihop dem och lägga dem ovanpå varandra så att mönstret jag har jobbat med inte alls kommer fram. Dessutom, när jag har påtalat detta så gör man likadant på web-shopens bilder, som är knuten till Slow Craft projektet, ett mycket oprofessionellt sätt att bemöta utställares synpunkter anser jag. Har själv aldrig varit med om något liknande. Ja det finns mycket man kan tycka om det. Och den här utställningen har givit mig mycket att tänka på och en hel del har jag lärt mig om en del utställningsarrangörer, men även lärdom om hur jag ska gå vidare med mitt konstnärsskap. Så trots allt har det varit en bra erfarenhet. Och min kontakt med hemslöjdskonsulenten i vårt län har bara varit positiv vill jag också säga.
Nu ska utställningen och projektet, så här långt, utvärderas. Det ska bli spännande att se vad det ger.
Jag är i alla fall glad att utställningen på Engelska Magasinet i Rejmyre nu är över.


Här är några bilder som jag tog då jag var där första utställningsdagen, tror inte att jag har visat dem tidigare.
Fantastiskt duktiga slöjdare och konsthantverkare vi har i vårt avlånga land, och det har känts som en ära att få vara en av dem. Det har givit mig väldigt mycket att vara en av dem. Och det är jag både glad och stolt över.
Ett stort Tack till Lillemor Boman för att du såg mig och bjöd in mig. 


This weekend are the last days of the Slow Craft exhibition in Rejmyre. It has been a joy and a disapointment for me as one of the exhibitors, but I have learned a lot and I now know how I will move on with my artistic ability. This was a good experiance even though I´ve been disapointed in some of the organizers during this exhibition. They have not treated us in a professional way. And that is so unnecessary.

Here are some pictures from the exhibitions first day.

Höstens färger i hjärtat

Satt och broderade lite hjärtan igår. Fick lite tyg över från höstlöven jag gjorde till kuddarna. Egentligen var jag nog inte så sugen på att brodera för stygnen blev ganska fula, men sånt e livet. Allt blir inte perfekt och det är väl det som är lite av tjusningen med det man gör och tar sig för, att man aldrig riktigt vet och att man inte alltid har full kontroll. Men de kan komma till glädje ändå dessa hjärtan, kanske en brosch på mössan eller väskan eller liknande. 

I made these harts yesterday. They are not perfect, a bit ugly actually, but that´s life. And that is the way it should be I think. Not having complete controll. These harts can be a joy to somebody anyway, maybe like a brooch to put on a bag, a hat or something else.

Visitors from other countries.

I have some visitors from other countries here on my blogg.  For example from Vancouver British Columbia, from Denmark, from Russia and other places in the world. And I just want to say that I´m glad that you visit me here.
I wonder if you are feltmakers or textileartists in some form and have a homepage yourselves. In that case I would really like to visit it and look at your stuff. Maybe some of you even are swedish and live abroad . Please write me something because I´m a bit curious oabout my visitors. And I think about the possibilities we have nowadays thanks to internet.
When I was a teenager we would have to write a letter and send it cross the world with pictures and all if you wanted to show something to another person in an other country. And it would take maybe up to a month before you got an answer. Now we can share our pictures and ideas cross the world and get respons in a second. Fantastic!
Maybe I will start writing in English too on my blogg.
Have a wonderful day All my visitors.