Varför? Jo Kreativitetsdöden har drabbat mig

När jag gick skrivarkursen på Åsa Folkhögskola en gång i tiden så pratades det om att man drabbas i bland utav skrivkramp, jag skrev faktiskt en liten berättelse om det då, men det här att drabbas av total "kreativitetsdöd" känns nästan värre ändå. Det måste ju vara två sidor av samma bacill kan jag tänka.
Känns som om man är två personer på något vis, ena stunden är man en person med tusen idéer som pockar på och ur händerna formas än det ena än det andra utan större ansträngning, problemen löser man på vägen och allt går som en dans. Glädje, tillfredsställelse, frid och andra behagliga känslor fyller ens sinnen. Man har inte en tanke på att det hela snart kan vara över, man bara förhåller sig till det som om nuet är det enda.
Vaknar en morgon och är plötsligt en helt fantasilös människa med tummen mitt i handen, försöker tvinga fram små idérester att bli till kreationer men det blir bara skit och elände av alltihop. Som att sikta mot stjärnorna och inte ens hamna i trädkronorna. Frustrationen tar över och alla envisa försök är förgäves, rastlösheten sprider sig i både huvudet och kroppen innan jag inser efter en vecka att det är bara att lägga ner. Låt det vara! Njut av annat så länge, hundpromenader t.ex. Vädrets skiftande, träffa vänner, umgås med barnbarnet, familjen, ta tag i annat som stått tillbaka för kreativt arbete en tid.
Det enda man kan göra för att återfå kreativiteten är att släppa taget faktiskt, göra helt annat ett tag.
Jag vet ju att det är så är det är, ändå blir jag lika besviken, frustrerad och rastlös var gång det inträffar. Jag är ju en skapande människa, det är det som är jag, något jag identifierar mig med så när det försvinner i perioder så känner jag mig så väldigt vilsen. 
Men jag kan ju se att den här perioden kommer för att det är annat som pockar på uppmärksamhet. Det är meningen att jag ska ta tag i andra saker då. När jag väl är färdig med det här andra och får frid i själen igen så vaknar kreativiteten med buller och bång och jag blir tillfreds med livet ännu en gång.
Det är på grund av denna "krativitetsdöd" som inget nytt visats på bloggen sedan en tid tillbaka. Nu vet ni hur det ligger till och jag hoppas att ni inte ger upp utan återkommer för att se om det har lossnat igen, för det gör det så småningom, det vet jag.
så länge får jag väl visa lite andra bilder som har med mitt övriga liv att göra, för en blogg med bilder är ändå roligare än en blogg med bara text tycker jag.


Edison är en som kan njuta av livet hur det än ter sig, här ligger han i skogen och njuter av sina älskade pinnar. Hans enda krav är att få komma ut och strosa runt och sniffa i sig verkligheten utanför tomten ca fyra-fem ggr per dygn, tugga på pinnar, hälsa på någon tik och leka lite, träffa på en utmaning mellan varven som att ta sig över en spång eller liknande. Och naturligtvis att få mat och kärlek varje dag.


Hoppas att även ni njuter av dagen.


Ha det gott i höstfukten så länge.