Fienden tar över!

Tänk dig själv vilken hemsk upptäckt för en filtmakare som har huset fullt med ull, att få syn på en MAL!
Jag fick först lite panikkänsla, det kan jag villigt erkänna. tänkte direkt att allt måste ut och eldas upp.
Insåg sedan att jag måste gå lite systematiskt tillväga.


Det började med att jag ville tova mig en liten matta av en bit nålfilt som jag köpt i vintras. Jag vecklade ut ullstycket och såg en massa små runda hål, - men vad är det här? tänkte jag, har jag inte sett tidigare.
Kollade närmare och det gick upp för mig att det var ett angrepp av ohyra! Vilken slags ohyra trivs i ull då?
Nej för tusan bövlar, det har kommit Mal till mitt hus!
Jag såg framför mig hur all ull minskade i hyllorna och det tovade i butiken bara försvann vartefter som malarna tuggade i sig alltihop. Nu är de säkert överallt tänkte jag.


Jag bestämde mig snabbt för att ta upp kampen mot dessa ulltuggande fiender. Jag tömde varje hylla, låda, korg och påse och bar ut det i friska luften, hängde på vädring, skakade och ruskade om. Bar ut varenda liten låda, tidning, bok, block, penna och minsta trådrulle. Allt skulle synas med lupp och torkas av och dammsugas in i minsta skrymsle. Inte ens ett lite malägg skulle finnas kvar när jag var färdig med dessa angripare.
Ja jäklar vad metodisk man kan bli när man vill vinna en sån här fight.
Hela min arbetstillvaro stod ju på spel. tänk om jag skulle bli tvungen att hänga en skylt på dörren. Stängt på grund av att Malarna har tagit över!
ÅH Nej så roligt ska de inte få de små ullmarodörerna.


Jag höll på en hel dag med att bära ut, vädra, hänga upp, skaka, dammsuga och torka och granska. Och jag fann en endaste liten flygande mal. Jag såg spår av dem i ett ullplagg jag tovade en gång i tiden som legat i hyllan i säkert åtta år, men det var också allt.


Det som var bra med den här erfarenheten var att jag fick arbetsrummet och butiken grundligt städat och jag insåg att jag inte ska ha så mycket grejer i hyllor och korgar, försöka ha det mer luftigt och lättstädat. Jag är ju en sådan som städar grundligt och vill ha ordning omkring mig men jag kan samla på mig för mycket grejer för att jag inte vet var jag ska göra av dem just då. 
Jag gjorde mig av med en hel del grejer som jag ändå inte har använt på så länge.


Ringde även Veronika på Filtmakeriet i Kilafors för att höra vad hon hade för erfarenheter av Mal.
Jag kände mig betydligt lugnare efter att ha pratat med henne för det lät ju så hanterbart när hon förklarade hur man lättast undviker att sånt här händer och även hur pass vanligt det ändå är i ullens värld. 

Jag fattar inte att jag varit förskonad från denna erfarenhet i alla elva år som jag har jobbat med ullen. Men i och för sig har jag alltid förvarat ullen luftigt och öppet, den har aldrig heller hunnit bli gammal då jag hela tiden arbetat med den och tillverkat saker som jag sedan har sålt eller givit bort. 
Jag har aldrig packat ner den i tättslutande lådor eller påsar, så det är väl därför jag har klarat mig så bra från deras ullhungriga käftar. 
Men nu fick jag mig en liten varning i alla fall. Och insåg hur viktigt det är att vara uppmärksam och att vädra allting mellan varven.
Nu hoppas jag bara att det är över för den här gången och förhoppningsvis slipper jag se dem igen.


 Men jag vågar inte ropa Hej ännu! Försöker bara vara cool och glad som mina nallar, nu när jag ändå tagit tag i det hela.