Omruskad

tänkte att efter helgerna skulle jag ge mig på bloggandet igen, men så hände något som bara inte får hända och jag kom av mig fullständigt.
Min man var och tränade med en av våra vänner. Plötsligt tar vår vän sig för bröstet och påkallar Anders uppmärksamhet, sedan faller han ner på knä och beskriver en känsla av att något varmt rinner från insidan av bröstkorgen och nedåt magen. Anders ringer genast Ambulansen när han ser hur hans vän ser ut. En kille till hjälper till med att ta hand om honom tills ambulanspersonalen är på plats. Han förs till sjukhuset och senare vidare till Akademiska i uppsala, opereras hela natten, hjärtklaffar byts ut och även tio centimeter av aortan som var trasig. Han tinades upp igen och hålls nedsövd tills läget är lite stabilare. Oron för honom och hans familj har varit stor men så har vi fått små hoppingivande rapporter de tre sista dagarna och igår hade han tydligen fått vara uppe och gått omkring lite lite, helt otroligt. Från att ha varit i famnen på döden till att vara uppe och gå på bara tre dagar visst är det helt fantastiskt! Vi är så ofantligt glada för honom och hans familjs skull. Och vi väntar nu på att även vänner ska få komma och besöka honom, då åker vi direkt.

Så ni förstår att jag inte har kunnat fokusera varken på tovningen eller bloggen, jag har bara promenerat med Edison i skogen, haft en del kontakt med äldsta dottern i familjen och bett till högre makter att hjälpa honom tillbaka till sin familj och sina vänner, och de hörde mig visst! Men jag var ju ihärdig. Än är det väl inte riktigt över, rehabtiden är kanske lång men han är ju i alla fall på väg tillbaka. Han måste ju redan ha haft änglar vid sin sida när han for iväg i ambulansen för det är få som överlever det han var med om har jag förstått.
Sådana här upplevelser ruskar om en ganska ordentligt, och man ser klarare vad som är betydelsefullt och hur bräckligt livet är, inget man ska ta för givet faktiskt utan verkligen ta vara på det, varje stund. Se det bästa i situationen, göra det man gillar och göra det nu. Vem vet vad som händer i morgon?
Nu ska jag ta tag i mitt löv, det som ska vara med på Hemslöjdens 100-års jubileum. Kul!