mannen bakar

Söndagmorgon, sol och frukost på balkongen med nybakade scones, och den här gången är det mannen som har bakat. Kan det bli en bättre start på dagen?
Edison ligger nöjd och njuter av att det fläktar en aning på balkongen. Vi läser tidningen, pratar och äter i lugn och ro. Inget som brådskar och inga måsten som hänger över oss idag.
Ibland bara älskar jag Söndagar.
Oroa er inte över färgen på brödet, Anders hade i blåbär men han vände inte ner dem försiktig på slutet utan körde ner alltihop i hushållsassistenten och lät det mosas ihop ordentligt. Rev i lite citronskal och öste ner nymald kardemumma. Jättegoda var de även fast de ser smått giftiga ut. Lila scones är jättegott!

Familjen är guld värd

Besök av barn och barnbarn är en fröjd och ger mig anledning till att ta lite ledigt från tovningen i bland. Här är det sagostund innan läggning. Oliver lyssnar och lever sig in i sagans värld. Vi hade haft en intensiv dag i riktig sommarvärme och det tar på krafterna. när Oliver sedan sov så satt Ellinor och jag och talade om livet, drömmar, mål och ambitioner.  Så sällan som bara vi två har tid för det tillsammans så det var väldigt givande och jättemysigt. Det passade ju så bra att Ellinor och Oliver kunde komma och bo hos mig hela helgen när de två crossåkarna i familjen for till Gotland och tävlade den helgen.

Matt-tillverkning

Här är en liten förhandstitt på mattan som ska bli!
Det var tack vare den som "slaget om Makalöst Filtmakeri" utbröt häromdagen. Eller på grund av kanske man säger.
När den här är färdig ska det bli en rund också är det tänkt. Det är ju så pass enkelt ändå att tova mattor av ull.
Jag fattar inte att jag inte har gjort det tidigare. Tanken har funnits men det har varit så mycket annat som kommit ur händerna på mig först.
Men nu e jag på G. Och mattillverkningen kommer jag säkerligen att fortsätta med för det är så kul.
När jag lämnat från mig allt till utställningen så ska jag gotta mig i att tova lite färggranna saker. Nu har det ju mest varit gråskalan och de naturligt bruna och vita.


Jag tycker att jag är lyckligt lottad som även kan välja att jobba utomhus de dagar som det är vackert väder och inte så mycket vind. Den här mattan filtade ihop så fort just för att det var varmt den dagen jag stod ute och tovade den. Värme är ytterligare ett bra "redskap" för en filtmakares slit.

Fienden tar över!

Tänk dig själv vilken hemsk upptäckt för en filtmakare som har huset fullt med ull, att få syn på en MAL!
Jag fick först lite panikkänsla, det kan jag villigt erkänna. tänkte direkt att allt måste ut och eldas upp.
Insåg sedan att jag måste gå lite systematiskt tillväga.


Det började med att jag ville tova mig en liten matta av en bit nålfilt som jag köpt i vintras. Jag vecklade ut ullstycket och såg en massa små runda hål, - men vad är det här? tänkte jag, har jag inte sett tidigare.
Kollade närmare och det gick upp för mig att det var ett angrepp av ohyra! Vilken slags ohyra trivs i ull då?
Nej för tusan bövlar, det har kommit Mal till mitt hus!
Jag såg framför mig hur all ull minskade i hyllorna och det tovade i butiken bara försvann vartefter som malarna tuggade i sig alltihop. Nu är de säkert överallt tänkte jag.


Jag bestämde mig snabbt för att ta upp kampen mot dessa ulltuggande fiender. Jag tömde varje hylla, låda, korg och påse och bar ut det i friska luften, hängde på vädring, skakade och ruskade om. Bar ut varenda liten låda, tidning, bok, block, penna och minsta trådrulle. Allt skulle synas med lupp och torkas av och dammsugas in i minsta skrymsle. Inte ens ett lite malägg skulle finnas kvar när jag var färdig med dessa angripare.
Ja jäklar vad metodisk man kan bli när man vill vinna en sån här fight.
Hela min arbetstillvaro stod ju på spel. tänk om jag skulle bli tvungen att hänga en skylt på dörren. Stängt på grund av att Malarna har tagit över!
ÅH Nej så roligt ska de inte få de små ullmarodörerna.


Jag höll på en hel dag med att bära ut, vädra, hänga upp, skaka, dammsuga och torka och granska. Och jag fann en endaste liten flygande mal. Jag såg spår av dem i ett ullplagg jag tovade en gång i tiden som legat i hyllan i säkert åtta år, men det var också allt.


Det som var bra med den här erfarenheten var att jag fick arbetsrummet och butiken grundligt städat och jag insåg att jag inte ska ha så mycket grejer i hyllor och korgar, försöka ha det mer luftigt och lättstädat. Jag är ju en sådan som städar grundligt och vill ha ordning omkring mig men jag kan samla på mig för mycket grejer för att jag inte vet var jag ska göra av dem just då. 
Jag gjorde mig av med en hel del grejer som jag ändå inte har använt på så länge.


Ringde även Veronika på Filtmakeriet i Kilafors för att höra vad hon hade för erfarenheter av Mal.
Jag kände mig betydligt lugnare efter att ha pratat med henne för det lät ju så hanterbart när hon förklarade hur man lättast undviker att sånt här händer och även hur pass vanligt det ändå är i ullens värld. 

Jag fattar inte att jag varit förskonad från denna erfarenhet i alla elva år som jag har jobbat med ullen. Men i och för sig har jag alltid förvarat ullen luftigt och öppet, den har aldrig heller hunnit bli gammal då jag hela tiden arbetat med den och tillverkat saker som jag sedan har sålt eller givit bort. 
Jag har aldrig packat ner den i tättslutande lådor eller påsar, så det är väl därför jag har klarat mig så bra från deras ullhungriga käftar. 
Men nu fick jag mig en liten varning i alla fall. Och insåg hur viktigt det är att vara uppmärksam och att vädra allting mellan varven.
Nu hoppas jag bara att det är över för den här gången och förhoppningsvis slipper jag se dem igen.


 Men jag vågar inte ropa Hej ännu! Försöker bara vara cool och glad som mina nallar, nu när jag ändå tagit tag i det hela.

soffliggare och kärlek

Jag tycker att fälltäcket blev bra! Men de som skulle sätta ihop utställningen på Rejmyre hade tänkt sig mer enkla saker, råare, inte färg utan bara den naturliga ullen i olika ihopsättningar, mer avskalat. Så den platsade inte där riktigt.
Fälltäcket platsar bra hos någon annan och tills denna någon dyker upp så får det ligga på soffan i butiken och se tjusigt ut.
Det ligger där och väntar på den rätta! Någon som kliver in genom dörren och ser fälltäcket och faller pladask!
Kärlek vid första anblicken, det är värt att vänta på!
Spännande att se vem som tar täcket med sig hem i sinom tid. kanske blir det till och med så att täcket emigrerar. Flyger till England, eller till japan där andra av mina alster bor sedan år tillbaka.
Ja det var på den tiden jag hade butiken i Strängnäs. Det kom in ett par som köpte nästan allt vad jag hade i tovat och de skulle ställa ut det på en mässa av något slag i Japan. Det var en riktigt rolig dag men det kändes väldigt tomt i butiken när de for iväg med alla sakerna. Det är ju inte så vanligt att man säljer allt på en och samma dag.

på arbetsbordet

Det är en hel del arbete på gång i Makalöst Filtmakeri och det är roligt att få prova på olika idéer och se om de håller hela vägen . Jag har trixat lite med mönstrena till mina sittdynor och kommit fram till att jag inte ska tova in mönstret förrän underlaget är lite ihoptovat först. Då kommer mönstret fram tydligare, Det vita vill ju gärna försvinna in i det grå annars och då blir det så diffust. Så ville jag inte ha det. Annars känner jag mig nöjd med sittdynorna och de är välarbetade och passar ihop med filtarna jag gjort tidigare. Här har jag lite bättre koll på hur lång tid det tar att tillverka en sån här dyna.

tid för broderi

Broderier på fri hand är verkligen skön och avkopplande sysselsättning, meningen var ju att jag skulle ha koll på tiden när jag broderar detta men jag glömmer tiden när jag arbeta även fast jag börjar med att kolla klockan.
Det r hopplöst för mig att göra tidsstudier, men nu måste jag ge mig tusan på att komma ihåg tiden, för det är ju ganska viktigt att kunna se hur mycket arbete man lägger ner på olika saker, för att kunna prissätta dem.
En timer kanske skulle kunna vara min lösning på problemet för om klockan ringer så kan jag ju inte glömma bort att notera tiden i alla fall, eller..?
Här är i alla fall en bild på en sorts broderi som jag gjort i dagarna, långt från färdigt men en bit på väg. Och det ska bli en till likadan för muddarna kommer ju i par. Det här är broderat på tovad finull och med moulinégarn. Jag är absolut ingen brodös men jag tycker om att brodera, som att måla eller teckna fast med tråd. Ibland blir det bra och ibland riktigt illa och då tappar jag lusten fort, men då var det inte rätt läge för broderi så då får jag hitta på annat för händerna i stället. Så är det ibland.