Varför? Jo Kreativitetsdöden har drabbat mig

När jag gick skrivarkursen på Åsa Folkhögskola en gång i tiden så pratades det om att man drabbas i bland utav skrivkramp, jag skrev faktiskt en liten berättelse om det då, men det här att drabbas av total "kreativitetsdöd" känns nästan värre ändå. Det måste ju vara två sidor av samma bacill kan jag tänka.
Känns som om man är två personer på något vis, ena stunden är man en person med tusen idéer som pockar på och ur händerna formas än det ena än det andra utan större ansträngning, problemen löser man på vägen och allt går som en dans. Glädje, tillfredsställelse, frid och andra behagliga känslor fyller ens sinnen. Man har inte en tanke på att det hela snart kan vara över, man bara förhåller sig till det som om nuet är det enda.
Vaknar en morgon och är plötsligt en helt fantasilös människa med tummen mitt i handen, försöker tvinga fram små idérester att bli till kreationer men det blir bara skit och elände av alltihop. Som att sikta mot stjärnorna och inte ens hamna i trädkronorna. Frustrationen tar över och alla envisa försök är förgäves, rastlösheten sprider sig i både huvudet och kroppen innan jag inser efter en vecka att det är bara att lägga ner. Låt det vara! Njut av annat så länge, hundpromenader t.ex. Vädrets skiftande, träffa vänner, umgås med barnbarnet, familjen, ta tag i annat som stått tillbaka för kreativt arbete en tid.
Det enda man kan göra för att återfå kreativiteten är att släppa taget faktiskt, göra helt annat ett tag.
Jag vet ju att det är så är det är, ändå blir jag lika besviken, frustrerad och rastlös var gång det inträffar. Jag är ju en skapande människa, det är det som är jag, något jag identifierar mig med så när det försvinner i perioder så känner jag mig så väldigt vilsen. 
Men jag kan ju se att den här perioden kommer för att det är annat som pockar på uppmärksamhet. Det är meningen att jag ska ta tag i andra saker då. När jag väl är färdig med det här andra och får frid i själen igen så vaknar kreativiteten med buller och bång och jag blir tillfreds med livet ännu en gång.
Det är på grund av denna "krativitetsdöd" som inget nytt visats på bloggen sedan en tid tillbaka. Nu vet ni hur det ligger till och jag hoppas att ni inte ger upp utan återkommer för att se om det har lossnat igen, för det gör det så småningom, det vet jag.
så länge får jag väl visa lite andra bilder som har med mitt övriga liv att göra, för en blogg med bilder är ändå roligare än en blogg med bara text tycker jag.


Edison är en som kan njuta av livet hur det än ter sig, här ligger han i skogen och njuter av sina älskade pinnar. Hans enda krav är att få komma ut och strosa runt och sniffa i sig verkligheten utanför tomten ca fyra-fem ggr per dygn, tugga på pinnar, hälsa på någon tik och leka lite, träffa på en utmaning mellan varven som att ta sig över en spång eller liknande. Och naturligtvis att få mat och kärlek varje dag.


Hoppas att även ni njuter av dagen.


Ha det gott i höstfukten så länge.

Textilkurs på Åsa Folkhögskola

1998-99 Gick jag en ettårig utbildning i Textil på Åsa Folkhögskola, för att jag behövde bindningsläran för att söka vidare till den Textila sömnadsutbildningen på Konstfack. På Åsa fick vi prova på det mesta inom textil och   jag upptäckte att det var väldigt olika från person till person hur "flink" man var på olika områden. Vi hade en tjej som var sanslöst snabb på att väva, hon slog ihop det ena alstret efter det andra under sin begränsade vävtid. Vi hade ju begränsat med vävstolar och hade alltså en viss tid på oss att väva för att alla skulle hinna känna på de olika vävmomenten.  Vi arbetade även med att färga garn, provade på tovning, lärde om Lin och Silke och väldigt mycket mer. Det var en härlig tid, och härliga kurskamrater och fantastiska lärare.
Det var på Åsa som jag kom i kontakt med tovningen på riktigt och verkligen kände att det här passade mig, men om ni skulle se mitt första tovade alster så skulle ni förstå hur mycket jag har utvecklats från att ha provat på tovning på  Åsa till att arbeta med ullen på heltid. Hade ju varit hopplöst annars. Jättekul tycker jag att ha kvar den lilla ruskiga gumman jag gjorde då.
Jag hade ju provat att väva tidigare eftersom jag har en mor som är väverska och har haft det som yrke i trettio år ca, men jag var för otålig för vävning, dock gjorde jag en bildväv under den här textila utbildningen som jag känner mig nöjd med. Bilden är hämtad från en målning jag gjorde på högstadiet med stearinljus och täckfärger. Det lockade mig att ha den bilden i olika tekniker så jag vävde den alltså och avslutade den med en orientalisk fläta. Ett snyggt avslut tycker jag som inte är så förtjust i fransar.

Vi provade även på broderi av olika slag  under utbildningen och jag hade så gott som aldrig broderat tidigare, men det var jättekul tyckte jag även om jag inte blev så nöjd med det jag gjorde så monterade jag ändå mitt svartvita broderi. Skulle jag göra ett nu skulle det se helt annorlunda ut kan jag lova, men så är det ju med allting man blir bättre på så småningom
Hur som helst så var det en väldigt rolig tid Textilkursen på Åsa Folkhögskola, den tog mig vidare till där jag är nu. Jag gjorde mina arbetsprover till konstfack och lämnade in min ansökan, det var tolvhundra sökanden till de tolv platserna och  jag kom inte in kan jag ju tala om, men jag fann ju en ny väg i livet ändå. Gick en småföretagarutbildning och startade mitt Filtmakeri i stället.

Och här är jag ännu!

Plocka blommor i Oktober

Fantastiska höst! Jag är en höstälskare och har säkert sagt det förut. Jag tycker om att luften blir klarare och naturen blir så färgsprakande. Vädret blir mer dramatiskt och det händer grejer, Vågor kastar sig upp över berghällarna, Träden för ivriga diskussioner med varandra och gestikulerar med grenarna hej vilt. Vinden rumsterar om i skog och mark, sliter i våra kläder och trasslar runt i långa hår, vräker omkull ett och annat gammalt träd.
Men mest gillar jag det här med färgerna, och allra vackrast är det disiga mornar när höstsolen tränger igenom diset och reflekterar alla färger, det är så andäktigt vackert så jag vill bara stanna i det för en lång lång evighet.
Sådant ser jag på mina hundpromenader, tror inte att Edison ser detsamma men han är nöjd och glad ändå.
I Trädgården är det inte mycket som blommar så här sent på året men lite höstastrar i vackra färger som gör mig glad plockar jag ändå in.
Njut av hösten mina vänner, snart är vintern här med snö och kyla. Då kommer en annan skönhet och tar över naturen. Tur att varje årstid har sitt vackra att bjuda på annars skulle man väl inte stå ut med vissa månader på året. 
Nu återgår jag till min poncho, den måste ju bli klar någon gång.

Poncho under utveckling

Här får ni tyvärr vrida lite på huvudet eller datorn för jag lyckades inte räta upp den här bilden, jag la ut den ändå.
Jag har samlat på mig en del ullfilt som jag köpte på metervara en gång i tiden, men nu har jag bestämt mig för att göra något utav den. 
Då kom idén till denna grå Poncho upphoppandes i mitt huvud. Jag håller även på med en i naturvitt och tunt tunt alpacka-garn. Jag gör ju gärna fler saker samtidigt som ni kanske minns att jag skrev om en gång tidigare.
Hur som helst så hade jag även ett riktigt tjockt Ull-garn i gråsvarta nyanser låg i hyllan, vilket nu kom väl till pass. 
Kanterna består av grå och svart virkad kant i tunnare ullgarn, för jag ville ha något mer som balanserar upp den tjocka kragen och muddarna, ja jag gör muddar för att "hålla ihop" Ponchon lite i ärmarna. Det blir lättare att hålla den på plats kan man väl säga om man har muddar eller liknande.
Vi får se hur funktionell den blir när den är klar.

Värmer gör den i alla fall, det känner jag när jag har den i knät ute på balkongen där jag ofta sitter och virkar och stickar krage och kanter.

inspirerad av Toktova

Det här Norska Bunadslexikonet köpte jag för ett antal år sedan, för att jag är fascinerad av det fantastiska arbete man lägger ned på sina folkdräkter, jag inspireras av färgerna, broderierna, formerna och textilierna. Jag blev inspirerad av Toktova att lägga ut min inspirationskälla på bloggen, då hon visade en vacker bok som hon fick utav sin man i födelsedagspresent.
Tänk att varenda liten detalj, från de vackra strumporna till de yttersta knapparna är som smycken i sig i dessa dräkter, allt är genomtänkt och väldigt välarbetat. Handgjort, i alla fall förr nu kan jag inte säga att det är så med säkerhet. Någon annan kanske vet?
Att äga en sådan dräkt måste ju få en att känna sig förmögen, och har man dessutom sytt varje litet stygn och fäst varenda liten tråd alldeles själv så är det nog med stor stolthet man bär detta kulturarv, vilket jag tycker att folkdräkterna är. Det finns ju så mycket historik, symbolik och berättelser kring folkdräkterna, spännande och lärorikt tycker jag. Nu längtar jag tills jag kan köpa den svenska folkdräktens "lexikon".

Vilket enormt arbete som ligger bakom varje dräkt, det är ju så att man tappar andan.

Är det tv-tittandet och dataskärmarna som tar tiden i beslag så att vi nuförtiden inte tycker att vi hinner med att sticka strumpor, sy en blus eller tova ett par skor. Kanske borde man skrota tv´n i alla fall för att få tid till lite roligare och nyttigare göromål. Något Användbart.

En miniriddares dröm

Jag har en kreativ bror som tillverkar de mest fantastiska saker, och till julen förra året så var hans femårige son som uppslukad av äventyrslystnad, lekte pirater och riddare dagen lång. Den lille riddaren hade dock inget att bekämpa drakar och styggingar med så min bror tillverkade det mest utsökta svärd och sköld till sin son. Och tomten hann inte ens ut genom dörren förrän sonen i huset drog ut på äventyr med stolthet i blick. Min bror  tar gärna emot beställningar av er som lever med oskyddade riddare i familjen. Tänk vilken lycka att kunna försvara sitt kungarike och sina kära med dessa oslagbara, magiska och vackra riddartillbehör, och att kunna komma oskadd ur striden tack vare den vackra och ogenomträngliga skölden. Kanske borde jag komplettera det hela med en tovad "rustning". Tex en tovad hjälm och mantel.
Titta in på hans sida om ni vill se det vackra hantverket i dessa riddartillbehör, äkta trä                                 .Palisander and Micael Ström also shared a link.

Riddarsköld med svärd och stridsyxa

www.palisander.se

Fine Art Furniture, Tools and Toys

Här ser ni skölden från baksidan, och hur man som liten riddare får med sig allt man behöver när man drar ut på äventyr i kungarikets djupa skogar som kan dölja rövare och drakar bakom enorma träd och i djupa grottor. Man måste alltid vara redo att bekämpa farligheterna som lurar. Vilken liten riddare skulle inte bli överlycklig över denna julklapp?